Rita enkelt upp din ektrappa och se priset direkt – välkommen till vår Online Designer.
Eken är kungen bland lövträd med sina stora kronor och tjocka stammar. Eken är viktigt för den ekologiska mångfalden och en symbol för ekonomisk trygghet.
Eken är vårt vanligaste lövträd och skandinaviens största träd. Det finns två typer av ek, skogsek och bergek. Eken växer också i nästan hela Europa. Troligtvis har den slagit rot i Sverige för cirka 9000 år sedan då klimatet blev varmare efter istiden. De första träarterna som etablerade sig var tall, asp och björk. Då vårt land är avlångt och är kallare i norra Sverige, etablerade sig träden till en början mest i södra Sverige. De tre träslagen fick ge plats åt eken när även den skulle växa i söder. Eken växer naturligt upp till Gästrikland och sedan finns det planterad ek längs Norrlandskusten upp till Luleå. I EKO-parken på Norra Djurgården i Stockholm finns norra Europas största ekbestånd.
Ett stort och starkt träd
Träden kan bli upp till 30 meter höga, med en diameter på över 1 meter och leva i upp till 1000 år. Eken symboliserar styrka. Dess latinska namn Quercus robur, där robur betyder styrka. Swedbank har en ek som sin logotyp och en fond vid namn Robur. Även Riksbanken valde att ha valspråk Hinc robur et securitas (härav styrka och säkerhet) som trycktes under många år på våra sedlar.
Ek är ett tungt, hårt och medelsegt träslag
Träslaget har stor motståndskraft mot fukt och är naturligt hållbart. Historiskt sett har eken använts till hus, möbler, vinfat, kistor, skeppsbygge och mycker mer just på grund av att det är hårt och tåligt. Möbler i massiv ek kan leva vidare i många år förutsatt att möblerna får rätt underhållning. Idag är användningsområdet främst fanér, möbler, snickerier, golv och trappor.
Då träslaget är slitstarkt och stabilt i frågan om rörelser, är det ett passande material att använda i trappor. Ek står emot nötning, tryckmärken och repor mycket bra. Ektrappor kan ha ett klassiskt och tidlöst utseende och går att behandla med olika färger och ytbehandlingar för att skapa en unik och personlig look.
Ek står emot nötning, tryckmärken och repor mycket bra
Det är viktigt att välja en trappa som både är funktionell och estetiskt tilltalande. Därför är ektrappan ett bra alternativ eftersom hållbarheten är mycket lång med rätt behandling. Ek är ett naturligt vackert träslag som kan vara en viktig designfaktor i många hem.
Ek är det mest värdefulla och eftertraktade träslaget, vilket gör den till en dyr råvara då efterfrågan är större än tillväxten. Fördelen med att välja en ektrappa är att den kan leva vidare i generationer.
Vad är ekfanér?
Vi tillverkar endast trappor i massivt trä och använder inte fanér i vår produktion.
Naturlig ekfanér är användbart i slutarbeten hos andra aktörer. Fanerade ytor är väldigt lika massiva träprodukter till utseendet. Ekfaner är en tunn platta med en tjocklek på 3 mm. Plattan skärs av med en vass kniv från råmaterial och limmas sedan på en bas gjord av tätare material. Ekfanér är ett billigare alternativ eftersom mindre delar av eken är av behov.
Ekfaner av hög kvalitet är visuellt omöjliga att skilja från naturlig massiv ek. Utseendet håller i 15-20 år med varsam hantering och korrekt skötsel. Materialet tål en hög luftfuktighet och är inte benäget att delas eller spricka. Viktigt att tänka på är att fanéren inte ska utsättas för direkt solljus under en längre tid samt undvika starka rengöringsprodukter direkt på materialet.
Vanliga användningsområden är dörrpaneler, möbler och dekorativa väggpaneler. Det går också att använda för att dekorera trappor och trappsteg.
Ektrappan:
- Hård och slitstark
- Står emot nötning
- Hållbar i generationer
- Står emot tryckmärken
Vad är karaktäristiskt för träslaget ek och dess virke?
Eken är ett av de värdefullaste träslagen i Sverige. Det finns splintved, som är smal och grå till gulvit, och kärnved som varierar från ljusbrun till grå – eller mörkbrun. Träslaget är bandporigt med tydligt markerade årsringar. Virkets utseende karaktäriseras av växlingen mellan vårvedens stora, synliga kärl och sommarvedens finporighet. På den tangentiella ytan är märgstrålarna breda med mörka höga band. Men på den radiella ytan är märgstrålarna ljusare, nästan som glansiga fläckar. Hur fort trädet har vuxit påverkar utseende och kvalitet. Virke från snabbväxande träd har en större andel sommarved och blir tyngre och hårdare, medan långsamt växande träd blir lättare och mjukare.
Eken är det träslag som står emot röta bäst. Splintveden behöver dock impregneras och behandlas med träskyddsmedel. Ekens bark och ved innehåller stora mängder garvämnen vilket gör att det lätt uppstår korrosion då virket kommer i kontakt med järn och blåsvarta fläckar uppstår. Därför är det en rekommendation att använda rostfria spikar, skruvar, muttrar och undvika stålull vid ytbehandling. Det är garvämnena som ger färskt ekvirke sin doft.
Gustav Vasa fridlyste ekarna
Överstelöjtnanten vid svenska flottan, Johan Aron af Borneman, är en av de personer som betytt mest för ekens öde näst efter Gustav Vasa. Efter napoleonkriget, då avträdandet av svenska Pommern skedde 1814, miste även den svenska flottan sina viktigaste ekvirkesförråd. Ekskogarna i Pommern och runt Wismar hade varit flottans huvudleverantör av virke. Sommaren 1815 reste af Borneman till den avträdde Pommern för att rädda det som fanns kvar av ekskogarna.
När bristen på råvara för att bygga skepp blev uppenbart införde Gustav Vasa 1558 ett förbud mot att fälla eller skada ekar då trädet var användbart för att bygga skepp. Därför gjorde han ekarna till kungens träd. Af Borneman var övertygad om att förlusten av ekarna endast kunde kompenseras genom ett ännu hårdare tag om den kungliga rätten till de svenska ekarna.
Dock blev bönderna lovade flera gånger under 1790-talet att ekarna på sin egen mark skulle tillhöra dem. Men ändå ett par år in på 1800-talet, var straffet för att olovligt fälla eller skada en ek, höga böter eller fängelse.
Många år gick och efter att af Borneman fått i uppdrag av regeringen att besiktiga alla ekar som fanns i landet, upptäckte han att det fanns ett ekhat bland bönderna. Ekarna hade blivit misshandlade och förstörda och efter det fanns inget annat alternativ än att överlämna rätten till ekarna till bönderna vilket skedde 1830.
När bristen på ek blev uppenbart efter att af Borneman gjort upptäckten om ekhatet och dess misskötsel runt 1830, skedde en plantering på 300 000 ekar på Visingsö i Vättern. Eken växer mycket långsamt och inte förrän 1975 var de första ekarna färdigvuxna. Redan i slutet på 1800-talet började byggarna att använda materialet järn för skeppsbygge vilket fortfarande är ett aktuellt material idag att använda till skepp. Tack vare den planteringen och nya tillverkningssätt för skeppen, står den planterade ekskogen kvar än idag.
Vasaskeppets skrov är byggt i ek samt några av skulpturerna.
