Boktrappa – ett klassiskt utseende på en trappa

Trädet bok identifierades för första gången av Carl von Linné 1753. Linné är en världskänd professor som skapade system för att klassificera och namnge naturen. Hans system är fortfarande användbart inom den vetenskapliga världen.

Bok (Fagus Sylvatica) är det näst vanligaste lövträdet i Sverige efter eken och tillhör familjen bokväxter. Precis som många andra lövträd växer boken naturligt upp till Västergötland och Småland, men är odlad längre upp i landet. Den växer bäst på friska och näringsrika marker. Boken trivs i hög luftfuktighet och mycket nederbörd och växer därför mest i södra delarna av landet som i Skåne, Blekinge och Halland. Boken växer även i stort sett i hela Europa ner till nordvästra Turkiet. I andra delar av Turkiet och österut genom Asien tar den orientaliska boken över.

Bokens stam är silvergrå 

Träden kan bli upp mot 30-40 meter höga och cirka 400 år gamla. Sveriges högsta bok finns i Skåne och är uppmätt till 44 meter med en omkrets på 5,6 meter. Barken är slät, skimrar i en silvergrå nyans och stammarna kan likna elefantben. Kronan har en tät, yvig förgrening och en djupgrön färg. Bladen har en oval form med vågiga kanter som är mjuka, blanka och glänsande gröna. Rotsystemet på trädet är ganska djupt och står därför emot starka vindar och stormar.

Idealiskt träslag för trappor

Det är ett passande material att använda i trappor på grund av dess hårdhet och slitstyrka vilket gör det idealiskt för spring i trappor. Det är också motståndskraftigt för bucklor och deformation, vilket gör träslaget till ett långvarigt alternativ. Med tanke på dess fina yta med en naturligt ljus färgton, ger det ett klassiskt och stiligt utseende för en trappa. Allergenhalten är även lägre hos boken jämfört med andra träslag. Viktigt att veta är att bok är känslig för fukt och det kan vara bra att tänka på att ytan ska vara behandlad.

Träslaget är hållbart och starkt

Bokens trä är mycket hårt, hållbart och starkt, vilket gör det till ett omtyckt träslag för möbler, golv och inredning. Andra användningsområden är bland annat glasspinnar och leksaker. Träet avger varken någon doft eller smak samt suger heller inte upp fett och går därför att använda i kontakt med livsmedel. Det är också segt och lättbearbetat vilket gör det enkelt att använda till snickerier. Träslaget har en jämn, fin struktur med en ljus färg och en mjuk glans. Det har goda egenskaper att ta emot färg och ytbearbetning. Förborra är ett tips för att undvika sprickor vid spikning eller skruvning. Limning och ytbehandling, exempelvis betsning och polering, ger ett fint resultat. Dock är träslaget känsligt för temperaturskillnader och rätt ytbehandling är ett måste utomhus.

Bokfanér är tunna skivor

Vi tillverkar endast trappor i massivt trä och använder inte fanér i vår produktion.

Precis som ekfanér finns också bokfanér. Tillverkningssättet för fanér är samma oavsett träslag. 

Tunna skivor som skärs ut från stammen är fanér som sedan limmas på en trä- eller en spånskiva. Bokfanér kan färgas, lackas eller bearbetas för att förbättra utseendet på det material det täcker. Med tanke på att bokträ är starkt, tätt och har en slät yta gör det lämpligt för att användas som fanér.  Eftersom fanér är tunna skivor är det ett kostnadseffektivt val jämfört med massivt trä.

”Bokens naturligt ljusa färgton ger ett klassiskt och stiligt utseende för en trappa.”

Virket har en jämn struktur och goda hållfasthetsegenskaper

Boken är ett ströporigt träslag vilket innebär att kärlen är jämnt fördelade över hela årsringen. I vissa kärl sker en transportering av vatten och mineraler upp till bladen. I andra kärl sker en transportering av socker som uppkom vid fotosyntesen i bladen, till trädets olika delar. Virket har en jämn struktur, är medeltungt och har mycket goda hållfasthetsegenskaper. Den färska veden är vitgul, men ändrar färg beroende på torkningssätt. Lufttorkning ger en grå färg och ångtorkning ger en rödaktig färg. Märgstrålarna ger virket sin speciella karaktär och på svarvad bokfanér framträder de som 2-5 mm höga bruna streck. 

Mörkare färgad ved har namnet rödkärna och förekommer hos äldre och grövre träd. Det är inget kvalitetsfel utan kan vid rätt användning ge ett dekorativt och livfullt utseende. Rödkärnan påverkar inte hållfasthetsegenskaperna, men går däremot inte att impregnera som är ett måste för utomhusbruk.

Efter avverkning bör stockarna sågas upp kort efter då boken är ett av de träslag som är mest utsatt för lagringsskador. Veden är heller inte beständig mot röta eller insekter. Veden har lätt för att spricka och vrida sig om den får en belastning under torkning. En egenskap som boken har är att den är lätt att böja efter basning som är en metod för att med värme och fukt göra träet mjukt och följbart. Tack vare denna egenskap har boken blivit det mest använda träslaget för böjda eller formpressade detaljer.

Bokens användning förr i tiden

Boken var förr i tiden kungens rättighet för användningsområdet jakt och timmer. Men för att undkomma detta topphögg bönderna träden. Än idag kan vi se spår efter topphuggning där alla grövre grenar utgår från en och samma punkt. Kungens rättighet till träden var inte längre aktuell efter 1793.

Veden användningsområde var bränsle, silltunnor, smörkärnor och redskapsskaft. Boknötter var föda för människor och djur. Ur de pressade ollonen kom en olja som var användbar till bränsle i oljelampor, matolja och sårläkning. När trädets knoppar torkade, gick det att mala ner dem till mjöl och tillsammans med bokblad gick det att koka gröt. Sallad och kål tillagades när de första bokbladen som slog ut.

Boken var en bra vädertydare

Boken har varit en bra vädertydare och enligt bondepraktikan kunde folket gå ut på allahelgonadagen och skära ut ett spån från en bok. Om spånet var torrt blev det en varm vinter, men var det fuktigt blev det en kall vinter. Folket noterade mindre frekventa blixtnedslag i trädet och de gav då kvistar eller blad till den som behövde skydd.

Under 1700- och 1800-talet var trädet också ett populärt prydnadsträd i trädgårdar och parker. Med hjälp av dess täta krona användes det även som skugga och vindskydd. Fortfarande planteras boken ofta som gatuträd och i offentliga parker.